Låt mig få finnas
"Men det är väl bara att banta lite så blir du nöjd med dig själv" - en mening som jag kommer över så himla ofta. Och jag känner bara att NEJ, det är inte "bara" att banta, träna och bli smal/smalare/smalast. Jag har ju varit där, jag har gjort det. DET HJÄLPER INTE!! Det sitter ju inte i vikten, i det skal som vi kallar kropp. Det sitter för i helvete långt djupare än så och om det var så enkelt att bli smal var den magiska lösningen till lycka så skulle jag aldrig blivit sjuk. Därför vet jag, att det där "bara" inte existerar. Därför är det viktigt att varje människa får utrymme att lära sig att acceptera sig själva, att helt enkelt få bli vän med sina kroppar på sina egna villkor. Att finna en sorts frid i själen. Vi behöver inga diettips eller råd. Vi behöver inga piskrapp med morötter eller elaka påhopp. Vi kan & vi vet redan det ni har att säga. Vad vi behöver, däremot är att bara få finnas, ibland klaga och ibland vara stolta över den kropp vi har. Få måla världen med våra vackra kroppar för att dela med oss av hoppet att det går att tycka om sig själv, för att kanske till och med försöka måla över lite av det där som anses vara fult. Kanske ge lite stöd till den som behöver. Kanske till och med för att starta en form av revolution. Även om du inte förstår den, tycker om den. Även om du rentav äcklas av den. Låt min kropp få vara en kropp. Låt mig måla en liten hörna av världen med en bild eller två. Låt mig få finnas. Precis som du.