#kroppskärlek
Jag ser 12 åriga tjejer i kön på affären stå och prata om den senaste detoxmetoden medan de lägger upp sina nutrilett bars på rullbandet. "Vill ju bli redo inför beachen 2015". Jag vill bara lämna min plats där i kön, gå fram och tala om för dom att de är så jäkla bra. Att det finns en plats på beachen för dom oavsett hur de ser ut. Att det inte är värt det. Jag vill berätta för dom hur det kan gå & hur illa det faktiskt kan bli, av de där oskyldiga förbannade jävla barsen. Jag vill berätta att det inte går att detoxa kroppen, att det bara är ett mindfuck, ett klyftigt påhitt för att tjäna stora pengar på människors vikthets. På deras vikthets. Jag vill att de ska få höra hur ätstörningar tar liv. Och hur den kan få en levande människa att sluta leva. Att det när man väl börjat, är rena helvetet på jorden. Jag vill berätta allt, skrika tills lungorna kollapsar. Men istället ser jag på när de plockar upp sina bars & försvinner ut. I sådana stunder känner jag mig totalt maktlös. Så liten. Vad skulle jag kunna göra för skillnad i den här världen? Jag vet verkligen inte, vänder ut och in på mig själv när jag ligger vaken på nätterna och sliter mig i håret av frustration. Jag tänker på min lillasyster, min älskade lilla syster som inte är så liten längre. Jag tänker på alla de gånger hon fick se mig stå framför spegeln och kräkas ut hat mot mig själv. När jag sedan kom över henne med att göra likadant kunde jag inte förstå vartifrån det kom. Nu vet jag. Och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Men, istället för att lägga skuld & skam på mig själv vill jag istället bli en förebild. För min syster & för alla andra ungdomar där ute. Så varför inte börja med att acceptera mig själv, att vara stolt över kroppen som bär mig. Inte skämmas, inte spy galla i spegeln. Jag är inte perfekt, jag lyckas inte alltid. Ibland är jag hård mot mig själv. Men jag försöker, varje dag. Ibland kan man inte rädda hela världen, men man får aldrig någonsin sluta försöka. Beach 2015, Here I come!💖