Så var detta block över och en jäkla massa kunskap inbankat i huvudet. Tar en liten paus i allt och njuter av livet, av hur lyckligt lottad jag är, hur bra allting blev tillslut. Livet är orättvist, helt fullkomligt opålitligt ibland. Jädrans vad blodsmak man känt mellan varven. Men ändå, hur jäkla förbaskat ont det gjort så har det ju fört mig hit. Till just precis den här stunden. Just precis nu. Och då är det faktiskt helt underbart fint att andas, finnas och att leva.
