Hon stod på discot, finare än någonsin och inte ens i det ögonblicket dög hon
Hon stod på dansgolvet på discot och tittade sig omkring. Där stod han med sina kompisar. Den coolaste killen i klassen, alla tjejernas drömkille, tjejtjusaren. Hon gick fram med bestämda steg och stannade framför honom. Han tittade upp på henne och log lite blekt. "Vill du dansa?"frågade hon.
Flickan hade spenderat timmar framför spegeln. Låtit sin syster sminka och klä upp henne så att hon skulle vara duglig nog för discot i skolans matsal. Innan hon gick ut genom dörren den kvällen tog hon en sista blick i spegeln och kände sig finare än någonsin. Hon hade fått tillåtelse av sina föräldrar att för första gången åka själv till discot. Hon kände sig vuxen, självsäker och bestämd att kvällen skulle sluta lika bra som den börjat.
Hon stod på discot, finare än någonsin, framför alla tjejers drömkille som hon precis bjudit upp till dans. Han tittar på henne, ler och för en sekund trodde hon verkligen att självsäkerheten, modet och hennes stora hjärta skulle bära.
"Nej, du är tjock"
Det brast. Hjärtat, vårdslöst utslitet ur bröstet, tappat i marken och krossat i tusentals små bitar. Killarna vände sig om, skrattade och lämnade henne ensam kvar på golvet. Där stod hon, finare än någonsin och inte ens i det ögonblicket dög hon. Hon blev inte arg, inte ledsen, inte ens i den mest förödmjukande situationen grät hon.
Flickan åkte hem. I sängen låg hon och berättade för sin pappa om kvällen som i hemlighet hade berövat henne all självkänsla hon hade. Hon tittade på sin pappa, begravde tårarna och sa "Jaja, så är livet"
För det var dagen hon förstod att världen ser med andra ögon. Att vi alla lever i den världen och att ramarna finns. De guldkantade, perfekta ramarna som bestämde att en tio årig liten flicka inte skulle få dansa på sitt eget disco.
