Brevet till mig själv - Del 1
Sommarlov, 2010 hade precis börjat. Den sommaren hände någonting. Du gjorde ett val. Tog ett stort beslut. Och i slutet av sommaren gav du allt. Du hade en vision. Ett hopp, en tro om hur du skulle bli så mycket lyckligare. Att allt skulle bli bättre för dig. Genom blod, svett och tårar tog du dig förbi mållinjen på bara några månader. En stor omställning för både kropp & själ. En enorm förändring som ditt 17 åriga jag inte hade kunnat föreställa sig. En hel värld som vändes upp och ner. En identitet som plötsligt raserades. En kropp som inte längre såg likadan ut. Och mitt i allt det där. Mitt i alla känslor och alldeles nya tankar som växte fram, där stod du. Bara 17 år gammal och skulle takla dom på egen hand.
"Kära 16 åriga jag, till dig vill jag säga; Förlåt, jag tycker om dig, och ditt 22 åriga du kommer inte att skämmas över dig. Tvärtom, hon kommer att vara så stolt. Så in i helvete stolt över den du var, och den du växte upp till att bli. Kära 16 åriga jag. Idag ser jag dina glittrande ögon, så fylld med livsnjutning. Den lågan som någonstans på vägen svackade. Men jag ser att den fanns där hela tiden, i dina helt fantastiskt vackra ögon. Och det kommer att bli din största styrka. Livsviljan. Och jag är så stolt över dig."