Till dig
Jag minns så väl ansiktet på tjejerna som satt i matsalen och hånskrattade samtidigt som de gjorde grisljud till mig medan jag åt. Och jag kommer aldrig någonsin glömma hur ont det gjorde varje gång killarna skrek fetto efter mig i korridoren. Jag vet hur ont de där viskningarna bakom ryggen gör. Hur smärtsamt hårt de elaka kommentarerna slår. Jag vet hur det känns att inte vilja leva mer.
Jag kommer ihåg hur jag brukade stå på perrongen och invänta tåget. Varje minut som räknades ner till tågets ankomst var ett steg närmare spåret. Jag stod på kanten och tänkte: ett steg, en sekund, ett val och allt är över.
Det här är till dig som blir mobbad i skolan. Det här är till alla er som går igenom någonting jobbigt och känner att livet inte är någonting värt:
Det går över. Den där smärtan i din mage. Smärtan i ditt hjärta. Den försvinner. Jag vet att det kan vara svårt att tro det just nu. Men den där rösten i ditt huvud som säger att det inte finns någon väg ut, den har fel. Så tro mig när jag säger; Det blir bättre.
