Ida Wollter

För att jag aldrig kommer ge upp hoppet om en värld där psykisk ohälsa tas på exakt lika stort allvar som fysisk ohälsa. För att jag aldrig kommer ge upp hoppet om att en dag slippa förklara för en enda människa att depression INTE i själva verket är lathet och att det INTE går att "rycka upp sig" för att det faktiskt är en SJUKDOM, som väldigt många människor idag lider av. Och sen, sist men inte minst så kommer jag aldrig att ge upp kampen för ett samhälle som är mer öppet & accepterat, och att fler människor ska våga vara med i den debatten. Att psykisk ohälsa ska vara någonting som i framtiden tas på fullaste allvar mer än det där förbaskat otrevliga himlandet med ögonen. Den framtiden där man aldrig ens skulle tänka sig att säga till en person som precis brutit sitt ben att "rycka upp sig". Men där man också skulle veta bättre än att säga det till den där personen som kämpar med en inre smärta eller svårighet. Bara för det inte syns på ytan. Betyder det inte att det är okej att ignorera. För det finns. Det finns överallt omkring oss. Så förneka aldrig att det finns, att JAG finns, att VI finns. Ignorera inte våra upplevelser, våra historier, mångas liv & vardag. Ignorera inte.  Våga istället möta. Våga prata. Våga lyssna. Våga vara en del av förändringen snarare än hindret. Våga se. Våga lära. Våga utvecklas. Våga öppna sinnet. Våga stänga dörren till trångsyntheten. Våga vara en förändring. VÅGA